m_Metotrexatbehandling-200x300 Crohn’s sjukdom

Crohn’s sjukdom är en autoimmun sjukdom som tillhör gruppen av så kallade inflammatoriska tarmsjukdomar.1 Sjukdomen är uppkallad efter Burrill Bernard Crohn som beskrev den år 1932.

Crohn’s sjukdom kännetecknas av återkommande inflammationer i specifika delar av tarmarna. Hela matsmältningssystemet kan påverkas, från mun till ändtarm. Men i de vanligaste fallen är tjocktarmen och änden av tunntarmen inflammerade.1

Sjukdomen kan orsaka en mängd olika symtom som kan skilja sig betydligt mellan olika individer. Typiska symtom är diarré, magont, viktminskning och feber. Inflammationen av tarmarna som orsakas av Crohn’s sjukdom påverkar ofta alla skikt av vävnaden och gör att tarmarna smalnar, vilket i sin tur kan leda till förträngningar.1

Det är i dagsläget fortfarande okänt exakt varför en person drabbas av Crohn’s sjukdom. Men flera olika utlösande riskfaktorer har redan identifierats, däribland faktorer som infektioner, livsstil, ärftlig påverkan och rökning.1

Crohn’s sjukdom är vanligare i industrialiserade länder med västerländsk livsstil. I Europa har 0,3 % av befolkningen sjukdomen.2 Män drabbas oftare än kvinnor, i förhållandet 2:1, och sjukdomen kan förekomma i alla åldrar.1,3

Gastroenterologer är specialisterna på behandling av Crohn’s sjukdom. Beroende på inflammationens placering och allvarlighet har de flera olika läkemedelsalternativ för behandling av sjukdomen. Bland dessa läkemedel finns salicylater, steroider, tiopuriner, biofarmaceutika och metotrexat.3

När din läkare misstänker att dina symtom orsakas av Crohn’s sjukdom har han/hon flera olika alternativ för att bekräfta diagnosen, däribland endoskopiska, histologiska, radiologiska och biokemiska undersökningar.1 När diagnosen är säkerställd väljer din läkare den behandling som passar bäst för dig för att begränsa inflammationen och minska dina symtom.


Källor:
1 Baumgart and Sandborn. Lancet 2012; 280:1590-1605
2 Molodecky et al., Gastroenterology 2012;142:46-54
3 Baumgart, Deutsches Ärzteblatt 2009; 206(8):123-33