m_Reumatoid-artritReumatoid artrit

Reumatoid artrit är den mest förekommande kroniska, inflammatoriska ledsjukdomen och kan drabba alla leder, även de stora, så som axlar, armbågar och knän. Inflammationen orsakar svullnader som resulterar i smärta och försämrad rörlighet. Om det inte behandlas kan lednedbrytningar uppstå, vilket kan leda till funktionsnedsättning, eller till och med invaliditet. Därför är en tidig och lämplig behandling mycket viktigt för att förhindra ledskador.

Omkring 1 % av världens befolkning lider av reumatoid artrit, med ungefär tre gånger så många kvinnor som män. Patienterna är för det mesta i åldrarna 30 till 50 år när de första sjukdomssymptomen uppstår.

Hos de flesta patienter börjar reumatoid artrit med ömma och svullna leder, och ofta är det lederna i händer och fötter som drabbas. Symptomen är huvudsakligen symmetriska, vilket innebär att de drabbar samma leder på båda sidor av kroppen, exempelvis båda handlederna.

Ledstelhet efter längre viloperioder, som exempelvis på morgonen samt en generell trötthet är vanliga symptom. Din läkare kommer att göra flera undersökningar, inklusive blodprovstagning och ultraljudsundersökning samt en MR eller röntgen för att bekräfta diagnosen. Du kommer troligtvis även att få frågor om din släkts sjukdomshistoria. När diagnosen är fastställd, kommer din läkare att starta en lämplig behandling för att minska dina aktuella symptom och för att förhindra framtida lednedbrytningar.

Behandling
Generellt kan ett hälsosamt levnadssätt (hälsosam mat, ingen rökning, kontroll av kroppsvikt) och en upprepad och måttlig träning hjälpa till att reducera obehag orsakade av artrit. Beroende på svårighetsgraden av artriten, finns det flera möjligheter att behandla ledinflammation med läkemedel. Medicinen kan inkludera så kallad icke-steroida antireumatiska läkemedel (NSAIDs) så som ibuprofen eller diklofenak för en snabb lättnad av smärtan, och kortison för att snabbt minska inflammationen.

De sjukdomsmodifierande läkemedlen (DMARDs) så som metotrexat och sulfasalazin har en långsammare effekt, men kan däremot förhindra att sjukdomen förvärras. Inom gruppen för DMARDs är metotrexat det läkemedel som förskrivs mest på grund av att det kan användas med god effekt under lång tid med bra tolerans. Om patienten inte svarar tillräckligt på DMARDs, kan de istället få biologiska läkemedel, som då ofta används i kombination med metotrexat.

Om lednedbrytning har utvecklats snabbt trots behandling, kan kirurgi och kanske en ledtransplantation vara nödvändig.

Utöver dessa fysiska behandlingsmetoder kan social omsorg, sjukgymnastik samt utbyte av erfarenheter i självhjälpsgrupper hjälpa patienter att lättare hantera sin sjukdom.


Källa: Medac Tyskland (www.metoject.com